Grattis Ashley till ett finfint deltagande i programmet. Du ska veta att det var många här i Näsum
med omnejd som följde dig på söndagskvällarna och som höll tummarna för att du skulle vinna!

Hur hörde du först talas om tv-programmet ’Allt för Sverige’?
Min mormor och jag är med i en förening för svenskättlingar som träffas en gång i månaden. För
ungefär fyra år sedan såg jag reklam för tv-programmet i ett av våra månadsbrev. Det var första
gången jag hörde om det, och jag kände direkt att det var en bra chans att få lära mig mer om min
släkt. Jag sökte till programmet fyra år i rad och i år kom jag äntligen med. Det var en dröm som
gick i uppfyllelse!

Har du behållit kontakt med dom andra i tävlingen efter att ni återvände till USA?
Ja, jag har haft kontakt med alla de andra; vi har en egen grupp på facebook som vi
kommunicerar genom. Jag har även hållit kontakt med en del av inspelningsteamet efter showen;
dom var fantastiska och jag kommer fortsätta ha kontakt med dem.

I en av tävlingarna gjorde du bra ifrån dig som rörmokare. Kan det vara en ny karriär ;)?
Haha! Just nu är jag nöjd med mitt lärarjobb men det är ju bra att veta att jag har rörmokartalang
om jag nån gång skulle göra vilja göra ett karriärbyte ;).

Vad överraskade dig mest av allt du lärde dig om eller upplevde i Sverige? Vad det något som
gjorde dig besviken?
En sak som överraskade mig var hur vackert landskapet var! De röda trähusen ihop med de
klargula blommande rapsfälten var bedårande. När jag först kom till Näsum kördes jag till
Gudahagen och jag minns att jag tittade mig omkring och tänkte att det här är den vackraste plats
jag någonsin sett! Nåt annat som överraskade mig var hur bekväm jag kände mig med det
svenska folket. Jag visste inte att det skulle vara en så stor kulturskillnad. Svenskar verkar
generellt vara mer genuina och självständiga och samtidigt lite besvärade och tysta ibland. Det är
exakt sån jag är! Alla sa att jag var den ’tysta’ i vår grupp och jag har svårt att vara ’i centrum’.
Jag kände helt enkelt att min personlighet passade bättre in i Sverige och det var förvånande.

Ni tillbringade en del tid i Småland där vår store författare Astrid Lindgren är uppvuxen. Kände du
till henne före programmet och har du läst några böcker av henne som liten?
Ja, jag kände till Astrid Lindgren innan showen eftersom Pippi Långstrump är så populär. Jag
minns att jag läste några Pippi-böcker som liten men jag visste inte att Astrid Lindgren hade
skrivit så många andra sagor. Det var otroligt att få leva som i en saga på riktigt i Katthult!

Vad tänker du om den svenska maten? Var det nåt som var riktigt gott eller riktigt motbjudande?
Jag älskar svensk mat! Den rökta laxen jag serverades i Näsum och Landsort vad den bästa jag
nånsin ätit. Det var inte nåt jag tyckte riktigt illa om. Mat/ost i tub var lite konstigt, men det
smakade inte illa.

Du fick se lite av Näsum, inklusive det lilla röda huset som dina släktingar bott i. Var det något i
släkthistorien som verkligen förvånade dig? Är det något om släkten du särskilt kommer minnas
eller som inspirerat dig att göra några förändringar i ditt eget liv?
Ja, jag förvånades verkligen över det jag lärde mig om min familj, nästan allt var ny information för
mig. Det var chockerande att höra att Hannas far inte var den vi alltid trott han var – jag upptäckte
ett mysterium som jag inte ens visste var ett mysterium, och har rättat till det i våra släktträd här
hemma i USA. Att få den här nya kunskapen om min familj har inspirerat mig till att försöka lära
mig ytterligare om mina svenska rötter och släktingar.

Har du haft kontakt med några svenska ättlingar efter tv-programmet?
Ja, det är flera familjemedlemmar i Sverige som tagit kontakt och skickat meddelanden. Det har
varit fantastiskt! Trots att jag inte vann och inte fick uppleva familjeåterföreningen så har jag fått
kontakt med mina släktingar och det känns jättebra att veta att dom är intresserade av att träffa
mig och vill att jag kommer tillbaka. Jag har också mejlat med Magnus, mannen som jag fick
träffa ett par minuter i Sofiero och som besökte min mormor för femtio år sedan.

Varför tror du att amerikaner generellt är så intresserade av att hitta sina släktingar?
Amerika är ett relativt ungt land med många människor från hela världen. Jag tror att en förståelse
för släkthistorien gör det lättare att förstå sig själv och ger oss amerikaner något mer att identifiera
oss med. Min mormor är också en stor anledning till att jag är så intresserad. Vi står varandra
väldigt nära och när jag växte upp berättade hon ofta historier om sin mamma och hennes
morföräldrar. Hon har också kvar några gamla foton och brev från svenska släktingar som alltid
triggat mig att försöka få veta mer.

Vad tycker din mormor om ditt deltagande i tv-programmet och din Sverigevistelse?
Min mormor är så exalterad och imponerad över mitt deltagande och hon är väldigt glad över all
information om släkten som jag fick med mig hem. Vi har sett alla avsnitten tillsammans och hon
älskar programmet! Hon är väldigt stolt över att jag har återknutit kontakten med våra svenska
rötter och att jag åkte iväg på det här äventyret. Att delta i ’Allt för Sverige’ var den bästa present
jag kunde ge henne och jag är så tacksam för den möjligheten.

Som vi förstår det var detta din första gång i Sverige. Men var det sista…?
Ja, det här var första gången i Sverige, men definitivt inte den sista! Jag hoppas att jag kan
komma tillbaka nästa sommar och spendera mer tid i Näsum :)!

X