En regnig söndagseftermiddag i oktober bjuder 92-åriga Inez på hembakta kakor, kaffe och en värmande livsberättelse om att växa upp, hitta arbete, sätta bo och bilda familj i Näsumstrakten i mitten av förra seklet. Vi har aldrig träffats förut, Inez och jag, men vi hittar snart ett gemensamt intresse. -”Har du läst senaste Camilla Läckberg”, undrar Inez? Båda tycker vi om att läsa. Utöver deckare har Inez nyligen läst klassikern Röde Orm. Bland böckerna i bokhyllan trängs fotoalbum med inbundna dagböcker, de senaste 35 åren har Inez nämligen fört dagbok. Hon är glad över att kunna reda sig själv i marklägenheten på Gamla Landsvägen dit Inez och maken Erik flyttade för 28 år sedan när området var nybyggt.

Inez föddes 1925 och växte upp i trakterna kring Östad. Efter sju år i Östafors skola och några års lantbruksarbete lärde hon till sömmerska och arbetade sedan som hemsömmerska fram till 1965. Inez berättar att hon sydde ungefär två klänningar per vecka och fick 20 kr stycket i betalning. Hon berättar om en krävande kund som aldrig verkade nöjd, men ändå alltid återkom, även kundens bröllopsklänning fick Inez äran att sy. Sömmandet varvades med serveringsjobb i trakterna kring Näsum. Att servera på bröllop kunde ge 2-3 kr per timme och Inez minns en fest då hon bokstavligen stupade i säng när hon kom hemcyklande till Östafors kl 04 på morgonen efter en arbetsdag som inletts kl 09 dagen före.

Inez visar en mönstrad klänning hon sytt till sig själv när hon firade sin silverbröllopsdag 1975. Den starka kärleken till den nu bortgångne maken Erik är tydlig och framträdande under hela vårt samtal. ”Han sa alltid att jag har vunnit högsta vinsten i dig”. De träffades 1945, Erik och Inez, och efter fem års sällskapande gifte de sig 1950. ”Det var bostadsbrist redan då”, berättar Inez, men de hade tur och fick hyra våningen över Östafors skola. Några år senare byggde paret ett eget hus på Linnavången inne i Näsum där sönerna Bengt-Olof och Sven-Erik växte upp. Efter att maken blivit förtidspensionär tog Inez 1965 arbete på Tarkettfabriken i byn.

Det var mycket liv och rörelse i Näsum förut. Inez berättar om flera caféer, affärer och ekiperingar. Inez är nöjd nu med, hon lovordar prästen Ulrika Persson som ”håller igång” kyrkverksamheten så bra och trivs med att ha sköterska, läkare och bank i byn. Sedan biblioteket i Näsum flyttade till nya lokaler en trappa upp är det enklare ta bussen till Bromölla och låna läsning där anser Inez ”då hinner jag inom Netto och handla socker också innan bussen går tillbaka hem”. Det går nämligen en hel del socker till den géle, mos och sylt som Inez gillar att göra.

Vi bläddrar i fotoalbum och bilderna visar utflykter till cykel såväl som båt. Redan 1949 fanns ett tillfälligt damlag i fotboll i Näsum som Inez var med och spelade i. Vid 92 års ålder Inez är fortfarande aktiv och promenerar dit hon skall i byn. Som när hon skall besöka sin barndomsvän Astrid som bor på Öllerbacka eller till Kyrkan.  Krutgumman Inez cyklar dessutom motionscykel en stund varje morgon samt under tevens reklampauser – ”det är bra för knäna”.

Näsums Byutveckling vill tacka Inez för den intressanta tillbakablicken och pratstunden. Vi hoppas få möjlighet återkomma med fler spännande levnadsskildringar under 2018. Att få ta del av människors minnen och upplevelser av hur det varit att bo och leva i Näsum förr fascinerar!

Sofia Svensson

 

X