Den här gången lämnade vi Näsum för att träffa en person som betytt oerhört mycket för Näsum och som själv håller Näsum varmt i sitt hjärta. I det nuvarande arbetet i byutvecklingen och vårdcentralens vara eller icke vara i byn dök Ann-Kristin Ragnarssons namn upp och en kväll i slutet av februari tog hon med varm hand emot oss i sitt hem strax utanför Kristianstad. 

Ann-Kristin slutade på distriktssköterskemottagningen i Näsum 2009 i samband med att hon pensionerade sig. Hon hade då jobbat i Näsum 27 år i sträck. Hon började sin yrkesbana som vårdbiträde i Lönsboda (där blivande maken sökte med bruten vrist). Efter utbildning till sjuksköterska blev det jobb som ”avbytare” på ortopeden, kirurgin, BB och olika vårdcentraler. 1982 var hon färdig distriktssköterska och fick välja mellan Näsum och ett par andra orter i närområdet. Hon valde Näsum, mycket för att hon tyckte om den lantliga känslan, att få den personliga kontakten med patienterna som man får på en mindre enhet och att få jobba med flera generationer. Ursprungligen huserade vårdcentralen i gamla polishuset på Linnavångsvägen. Anställningen inleddes med att hon själv fick skruva ihop och montera möblerna med hjälp av maken (vars vrist tillfrisknat ;)).

Det finns nog få i Näsum som vuxit upp på 70-, 80- och 90-talet som inte har tydliga minnen av Ann-Kristins fantastiska välkomnande, glada skratt och goda minne. Hon säger själv att hon alltid har trivts med jobbet. Självklart var det stressigt och tungt ibland berättar hon, men tjusningen fanns där med patienter som hon lärde känna, mycket bra samarbete med arbetskamrater på mottagningen samt även med hemtjänsten. En vanlig arbetsdag kunde innehålla insulingivning på morgonen, därefter telefontid, öppen respektive bokad mottagning, BVC och föräldragrupper, hembesök samt vårdplanering på sjukhuset eller i hemmet. Vi som minns Ann-Kristin ’in action’ minns att det var en kvinna med driv i! Behövdes något fixas så gjorde hon det; t ex berättar hon att det hände att hon och hemtjänsten ibland bytte uppgifter. Det finns många ytterområden till Näsum; Drögsperyd, Östad, Sibbarp, Blistorp, Västanå, Klagstorp, Axeltorp, Orudden…Detta kunde innebära onödigt mycket tid i bilen. Visste hon att hemtjänsten skulle till ett område där hon själv befann sig kunde hon lika gärna bära in veden åt de äldre när hon ändå var på plats, och i gengäld kunde hemtjänsten köra inom och sätta på stödstrumporna åt någon annan på ett ställe dom ändå passerade. Ett utmärkt exempel på effektivitet på landsbygden, om man frågar oss!

Med så många år i Näsum och med ett innerligt intresse för Näsumsborna och en alldeles makalös förmåga att komma ihåg människor, platser och händelser har hon samlat på sig otaliga minnen.

Ann-Kristin berättade för oss att hon en gång hade tagit ledigt för att ordna kalas till makens 50-åriga födelsedag. En patient ringer då hem till henne och undrar var hon håller hus. ’Ta ledigt?? Min mor är sjuk och ligger på CSK. Du får åka in och titta till henne!’. Så Ann-Kristin stänger av ugnen och beger sig in till stan för att hälsa på den sjuka…

En annan gång införde kommunen ’tröskelprincipen’ d v s förbud om hembesök om det inte var alldeles, alldeles nödvändigt och den sjuke absolut inte kunde ta sig till vårdenheten. När Ann- Kristin på telefon förklarar för en patient att hon inte kan komma hem till hen (som hon brukade göra) utbrister patienten ’Då ska jag i alla fall sjunga för dig’, varpå hen sjunger alla 17 verser ur ett långt skillingtryck – under vårdcentralens telefontid. Patienten som ringde upp därefter hade synpunkter på hur länge det varit upptaget, varpå Ann-Kristin tvingades förklara att ’vissa telefonsamtal kan man bara inte avbryta’…

Nuförtiden ägnar sig Ann-Kristin bland annat åt hus, sommarstugan i Småland, PRO i Lönsboda, släktforskning och bärplockning samt barn och barnbarn. Barnen med familjer bor i Stockholm och vid ett besök där blev Ann-Kristin tillfrågad om jobb i huvudstaden men sa nej utan att tveka – inget gick upp mot att jobba i Näsum!

Ann-Kristin menar att grunden till en god vård, då som nu, är trygghet, kontinuitet, lättillgänglighet och personkännedom. Apropå att byns vårdcentral för tillfället är ’hotad’ säger hon att det självklart fortfarande behövs en öppen mottagning i Näsum, inte minst för de äldre som behöver kunna gå nånstans för enklare provtagningar. Och i många fall kanske också för ett visst socialt utbyte. Det finns ett gott patientunderlag som knappast har minskat, och arbetstiden kunde på hennes tid fyllas från måndag till fredag med att ta hand om såväl gammal som ung. Och Ann-Kristin tog verkligen hand om Näsumsborna – från vaggan till graven –  på allra bästa sätt!

Näsums Byutveckling

genom Marie Westerberg och Elin Daufeldt

X